Hästar har alltid varit min grej. Tyvärr har det slutat som det gjort och jag har aldrig ångrat mig så mycket!

För 8 år sedan:
Vi flyttade till stockholm från malmö och mina föräldrar lovade att jag skulle få börja i ridskola när vi flyttat.

För 7 år sedan:
Jag gick på ridskola och jag blev direkt kär i hästar! Hästklistemärken skulle vara överallt och favorithästen Lina som jag fick bli skötare på kunde jag pyssla om dag ut och dag in.

För 5 år sedan:
Jag hade utväcklats och fick hoppa upp till en bättre grupp där man fick testa lite nya utmaningar och rida dressyrprogram. Jag fick lov att rida på alla privathästar och rida lite mer privat.

För 3 år sedan:
Rida var det bästa som fanns, inget annat fanns i min hjärna utan det var bara stallet direkt efter skolan! Jag hade börjat småtävla lite och hade flyttat in i stallet.¨ Nu ha jag en ny sköthäst, Lovis. Hon var lite speciell, t. ex. hon var rädd för sin egen skugga och var rädd för i stort sätt allt. Men inte mig så jag blev mer och mer intresserad av hästen.

För 2½ år sedan:
Jag red i stort sätt varje dag och hade nu nästan en egen häst. eller ja... det var bara jag som kunde hanskas med henne! Lovis som sagt. Jag fick rida på henne varje dag och tillockmed in från hagen eftersom jag kände min ridlärare så pass bra. Jag och lovis tävlade och det var verkligen min nya bästis. Samma år avlivades Lovis utan att jag fick veta om det.  Det kom fram tillslut och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Samma sommar blev jag erbjuden att få rida Quincy, en privathäst som skulle bli ridkolehäst om inte jag köpte henne. Jag och Quincy byggde upp en bra relation och Jag blev tok kär i henne.

För 1½ år sedan:
Quincy skulle kosta skjortan och hon blev riskolehäst. Jag började rida på swartlings ridskola och kände att jag lärde mig en hel del.

För 1 år sedan:
 jag tröttnade på att rida runt runt på ridskolans hästar och bestämde mig för att börja utväcklas nu, Riktigt! Vi ställde oss i kö för boxplats i stallet och började provrida lite olika hästar och så. Jag hann inte komma långt förrän det hände något som är oacceptabelt och något jag ångrar något så fruktansvärt här i livet. Folk i skolan och vissa vänner började med "tönt, hästnörd, häst ska man äta, ridning är för geekar" Jag föll för någon sorts grupptryck och slutade direkt!
Jag var ledsen men kände att jag inte kunde.

Idag:
Har jag inte rört en häst på evigheter och känner att det var det jag verkligen ville. Det var det jag var bra på. Min sport helt enkelt!
Men det bästa med dagen var att pappa ringde och sa att hans kollega hade massa hästar som de behövde hjälp med! Ska hälsa på dom på Söndag och kan kanske lägg in lite bilder!