I mitt förrförra inlägg eller ja, jag vet inte men dendär vita klänningen som jag skulle köpa i blått provade jag igår och la undan den över den dagen för det var liksom maxtid. Det fanns bara ett exemplar kvar i XS och det var den jag hela tiden strävade efter. men för att jag skulle kunna köpa den klänningen så behövde jag ett lån av käre far, endast 200:- saknades. Pappa rent utsagt vägrade eftersom att han tycker jag köper för mycket kläder och redan har så fina klänningar men han är bara inte förstående! I morse efter kyrkan åkte jag ju till centrum och då passade jag på att se så klänningen fanns kvar och ja, det gjorde den! När jag kom hem lyckades jag övertala honnom efter ett litet gräl, jag menar.. snälla han får ju pengarna tillbaka? Vi åkte till centrum och jag gick direkt till Salt och där hängde den kvar så fint. Jag kom på att jag behövde ta ut pengar när jag stod där med klänningen i handen i kön till kassan. jag hängde klänningen längst bak av de alla "i fall att" tänkte jag. Jag var borta max tre minuter och när jag kommer tillbaka så är den ju SÅKLART borta. jag blir lite orlig och frågar butiksbiträdet om hon sett den. Hon gick runt i butiken och letade lite och kikade in i provhytterna. ja, där var den. En annan tjej hade tydligen nappat den på de 3 minuter jag var borta. jag gav mig inte utan stannade där och när hon kommer ut ur hytten har hon den på sig och tittar lite fult på mig, det är en kort och tjock tjej. (jag har inget emot överviktiga) Men kan ni förstå er in i mitt perspektiv??? jag är ju förkrossad och så står hon bara där, fet och ful är hon och det ser ut som klänningen kommer spricka, inte alls bra sitter den. Hon sneglar på mig  och säger till hon i kassan. "Jag tar den här". vadå ska hon bara "ta den här" när jag kämpat? Jag blir så full i ilska och hon bakom kassan förstår mig eftersom hon sett mig i butiken 100 gånger de här 2 dagarna. Jag beger mig därifrån med tårar i ögonen, jag vet jag är en tönt!

Nej nu ska jag ringa runt till alla Salt butiker i världen. hejdå

Min vackra blåtira blev inte så brutal + att jag hyffsat lätt kan sminka över den.
Idag den 28 november är det pappas dag (jag vet att klockan är kvart över 29nde). jag, pappa och Gustav åkte in till stan nu ikväll och åt världens godaste middag på Eriks gondol på söder. Som vanligt satt jag och oroade mig en hel del eftersom det gått rykten om fest i roslagsnäsby. Jag vill inte missa, kanske årets fest! Vid 23 tiden kunde jag slappna av. Hörde på de flesta att jag inte missat något speciellt.
Pappa fick av mig två snygga skålar i svart porslin. Han behövde verkligen det!

Jag får seriöst damp på min kamerakabel! Jag har ju tagit så fina foton idag som jag hade tänkt visa för er =(
Imorgon sover jag ut och just nu har jag inga planer för morgondagen så ni möter mig igen här i bloggen när jag vaknar!
Sweet dreams

Kan börja detta inlägg med att berätta hur dålig dag jag haft. Försov mig, pappa stressar han ska vara på arlanda om 30 min, jag halkar det första jag gör när jag kommer utanför dörren, jag missar dagens två viktigaste lektoner pga. möte, på idrotten får jag en knytnäve i ögat och får åka till doktorn, har engelska prov imorgon som jag hade tänkt satsa på men det är näst intill omöjligt att plugga när man har sån kronisk smärta och ser dimmigt.
   Kan berätta allt positivt. jag lever, jag är ej blind men däremot har jag fått en rispa i hornhinnan så jag ser kontiga ljus på sidorna.

Snart kommer mamma och hämtar upp mig, dags att börja packa kläder...
Ingen människa på jorden vill se hur jag kommer se ut imorgon, vad ska jag ta mig till? Jag ska ju på finmiddag imorgon. fan!


Tänk om? =O

Klassträffen igår var otroligt lyckad och det var super mysigt. Vi lagade tacos ihop och framförde faktiskt "boulevard of broken dreams" genom gitarrer, piano och sångröster. Jag tycker det var grymt för att ha en idrottsklass med 40 min. musik i veckan.

Vaknade hos A&E, sov nämligen där. Vi var uppe vid 7 tiden och begav oss där efter till skolan. Slutade redan 12. SKÖNT! Åkte hem, städade mitt rum som rent ut sagt såg ut som ett bombnedslag men sen när jag skulle tvätt alla kläder, fyllt tvättmaskinen, hällt i alla medler och klicker på start..... SPLASCH! det börjar mynna ut vatten över badrumsgolvet och vips så har rummet förvandlats till en sjö!

Vid 4 tiden åkte jag in till stan och träffade Kasper, vi tittade lite i butiker och hade trevligt, för min del blev det inget shoppande pga. tom plånbok. Jag fick iställer bli smakråd åt Kasper!
2 timmar efter träffade jag brudarna på segelstorg och vi åt en jätte god middag tillsammans. När vi var mätta och belåtna gick vi över till Filmstaden Sergel där vi såg "låt den rätte komma in". Helt ärligt så var filmen väldigt obekväm och man kunde inte slappna av en sekund, bara när det var dag i filmen, det bra med filmen var att den hade en handling som ett fåtal andra thrillers har.

Nu är klockan mycket och jag måste sova, imorgon bor jag hos far min etersom det antagligen blir partyparty precis i närheten.
Puss på er!